Hon vaknade.

Doften av kaffe och bake-off bröd spred sig i lägenheten.
Det doftade värme och trygghet.
Solen sipprade försiktigt in genom fönstrens nerdragna persienner.

Hon vaknade inte hemma. Hon vaknade hos honom. I hans säng.
Hos honom.

Hon visste inte om hon vågade tro att det var sant.
Men det var det, minnena fanns ju där.
Genom ett lätt rödvins-rus fanns dom där.
Minnena av deras första natt tillsammans.

Hon ville att känslan och dofterna aldrig skulle försvinna.
Hon ville ta in så mycket av stunden som det bara gick.

Hans figur uppträde plötsligt i dörren.
Han stod lätt lutad mot dörrkarmen och såg på henne.

Deras blickar mötes och blyga små leenden väcktes i deras ansikten.
Dom sa inget till varandra.
Det behövdes inga ord.

Hon kände hur hans armar med ett fast grepp drog henne emot sig och pressade henne hårt mot sitt bröst.
Hon borrade in sin nästa så långt det bara gick i hans t-shirt.
Han luktade kaffe och bake-off bröd.
Och hon visste med ens att hon hade hittat hem.