*

Mörka lockar som nuddar lätt just vid örsnibben och kraftigt markerade kindben som delvis döljs av spretande fingrar. Du vilar din haka i en kupad hand och är djupt försjunken i boken på bordet framför dig. Du rör förstrött runt en sked i kaffekoppen. Dina mjuka läppar formar sig runt koppens kanter när du smuttar försiktigt.
Kaffet efterlämnar små droppar just vid din amorbåge, vilka du avlägsnar med en lätt tungspets. Dina läppar har samma färg som hallonbåtar och jag vill inget hellre än att ta reda på om de smakar detsamma.

*

Nästa gång jag ser dig har du en tunn mörk skäggstubb. Jag skulle vilja känna hur den kittlade mina fingertoppar, och hur sträv den skulle kännas mot min kind. Om jag bara fick lägga min kind mot din. När du lämnar din plats, väntar jag en stund för att verkligen försäkra mig om att du har gått. Sedan smyger jag dit och kryper upp i den ännu, av din kropp, varma soffan och sätter näsan mot tyget. En svag men varm doft av kanel och vanilj letar sig upp i min näsa och får hela rummet att snurra så att jag blir tvungen att ta tag i bordet för att hålla mig uppe.
Undra om det är såhär det känns att bli hög?

*

Årstiden förändras utanför fönstren och dina böcker byts ut mot nya. I takt med att hösten målar staden i varma glödande färger växer längtan i mig. Det började som små gnistor i hjärtat som sen tog fart och insidan på mitt bröst att brinna. Nu har det spridit sig som en stor skogsbrand och den är helt utom min kontroll. Det känns nästan som att om du tog i mig skulle du bränna dig.
Jag vet egentligen ingenting om dig, men jag vill inget hellre än att få veta allt. Eller jag vet förstås att du dricker kaffe med mjölk. Du rör alltid om fem varv i koppen, medvetet eller omedvetet vet jag inte, innan du dricker. Och det går inte en gång utan att kaffet efterlämnar små droppar som vilar just ovanför din överläpp. Just dit som min tunga vill leta sig. Jag som alltid tyckt mest om lakritsbåtar är nu helt övertygad om att smaken av hallonbåtar från dina läppar är just det som jag vill ha.

*

Jag vill fråga dig vilka böcker du läser. Var du tar vägen när du går härifrån. Hur många koppar kaffe du dricker på en dag. Och om du har någon som väntar på dig.

*

Plötsligt står du framför mig.
Du frågar vad jag tycker mest om med hösten. Jag vill säga att det jag tycker mest om är hur kylan färgar dina kinder och din nästipp lätt röda. Hur höststormen får dina lockar att sno in sig i varandra och skapa ett virrvarr av mörkt och rufsigt. Det där, som jag i hemlighet vet, doftar av kanel och vanilj. Vad jag säger till dig har jag ingen aning om. Men jag ser hur det rycker till lätt i en av dina mungipor och ett litet leende vaknar och avslöjar en smilgrop i din vänstra kind.

*

En trasig gatlykta ger ifrån sig ett blinkande ljus och ett stretsamt knastrande.
Under becksvarta takåsar i en regnvåt höststad kysser du mig för fösta gången. Du har dina händer i mina jackfickor och jag kan känna din puls mot mina höftben. Den slår hårt och jämnt och skickar små stötar genom kroppen på mig.
Vinden vibrerar runt oss och småspikar av regn träffar våra ansikten.
Jag vill aldrig att det ska ta slut.
Dina andetag tar sig igenom varje lager av kläder och träffar min hud. Heta andetag mot frusen hud får hjärtat att rusa.
Jag borrar in min näsa mellan de två översta knapparna i din jacka och andas in.
Med mitt ansikte fortfarande begravt i din bröstkorg viskar jag
- Lova att du aldrig väntar såhär länge innan du kysser mig igen.

*

Du är 27 år, älskar hösten, läser gamla deckare med mordgåtor som är omöjliga att förutse, dricker 5 koppar kaffe om dagen och dina läppar smakar hallonbåtar.
Vi har många frågor kvar, och kanske är vi fortfarande varandras mellanrum i livet.
Men du bad mig att stanna, och det är precis vad jag tänker göra.

*