SKALL OCKSÅ NÄSTA ÅR
PRÄGLAS UTAV MASK I SÅR

År förgår! Vad återstår,vad bär de i sin famn?
Tvåhundratolv var senast gångna årets namn!
Då i decembers sista nyhets-blad
läste jag – med skräck - en rad
under tidningens ,”I korthet”, en notis
med rubrik som löd på detta vis:
”Åldring hade mask i sår”
Hon var visst dryga nittio år,
Jag läser noga – nittiofem,
och kom från ett av våra ålders-hem
ett - inom´ koncern ”Attendo-care”
Ni vet, som drivs såsom affär
Det står ej vem som äntligt hjälp alls gav
och tog till riktigt hospital
Men där höggs genast benet av
Förstår ni hennes kval
Ja, då fanns intet mer att göra åt
det som drivit / till att jag har skrivit
denna dikt av gråt
att några lät ett sår få bli / lät ett sår få vara
att man faktiskt struntat i / att här var liv i fara
och mer än det / skrämmer obefintlighet
av något uns barmhärtighet
skrämmer mig att någon har ett hjärta
utan plats för annans smärta
Ja, fler av sort / som, i vart fall, tittar bort
Fler som inte ser vad finns i hemmets sängar
Fler som bara ser hur man kan tjäna pengar
Ingenting var gjort
åt sår som nu var mycket stort
och, självklart, infekterat
och slutligen av maskar invaderat
Och det är i Sverige och det är faktiskt sant
vad de gjort emot vår kära nära obekant
Det kunde varit du, det kunde varit jag
och det kommer att bli vi – en dag
om inte först vi sätter dem
som driver, blott för vinsten, dessa hem
i den grop de grävt för andra
Ty det hjälper ej att bara klandra
Det är uppenbart
Förbud må stiftas mycket snart
mot vållande till annans död
och medveten tortyr
Och ej en krona mer i stöd
till dem som styr
Och hör hur dessa också sen
sitt ansvar flyr
Hör hur ledning inga medel skyr
När journalister ber
att någon någonting ska svara
Säg, Attendo-care, hur kan det bli så här?
Förklara!
Så blir repliken bara:
från chefen för information
fri från emotion – och all reson
”Det är ej bevisat säkert så
att det var oss som allt berodde på”
Dimming var den chefens namn
och förnamnet Charlott
Sky den björnens tjänst och famn
som präglat år som gått
tillsammans då förstås
med andra som vill ont för oss
Ja, utan illdåd helt konkret
det räcker med passivitet
Så, hur kan vi veta var vi hamnar
när det är dags en dag
som för många ju är NU
Var finns de rätta varma famnar
av äkta mänskligt slag
som vi behöver jag som du
Ingen är i dag för ung
för att ställa frågan
Om än den lika fjärran är som tung
så närmar sig ju plågan
Och det här är inte slutet på en dikt
Men början på en rörelse av väckelse av vikt
Och du som råkar dikten höra
jag medger att min avsikt är att störa
Jag är poet som ej vill blott bli läst
och lyssnad på
Med ord som jag har fräst
jag vill ni ska förstå
att vi måste reagera
måste aktivt börja att agera
måste demonstrera, måste engagera
oss
först av allt förstås
Så låt oss nu, ja NU, och jag och du och du
och HÄR
bestämma vad vi gör
med dem som liv förstör
som Attendo Care


ÅSA FREIJ årsskiftet 2012 – 2013