det hörs skrik mellan husen några är fulla,
stjärnklara vinternätters ständiga kamp
att inte förfrysa


jag älskar alltid sönder världen
den krossas under mina händer

någon viskade en gång
att trasiga hjärtan flyr
när ömhet visar skepnad

jag tror det är sanning
och vid min Gud vad jag faller

faller i ett farväl mellan våra världar
sökandes efter helheten som sägs finnas


rosor av kyla bildar röda fläckar
vi vet alla att det är köld i blod
jag är varm av ständig sorg


långt mellan husen hör jag åter röster
en kärleksvisa , en hel sång

jag faller i glömska
i en tacksam sekund