har svalt solsken sedan dagen jag föddes
så nu brinner insidan långsamt upp. det känns som
svaret på alla smärtor är ett rakblad genom kött

att tömma sig själv på blod och återfå balans
för jag är ful och jag är en lögn

nu kommer de framkrypande ur sina kloaker
de fula överviktiga och lite äldre. kvinnorna-
som jag föraktar. de smyger runt min axel

viskar och väser sagor för mig om att jag snart
ja alldeles fucking strax tillhör dem

*
kan dom inte bara dra

tömmer vinare och öl
morgon middag ,kväll

glor i min ensamhet på det blänkande stålet
saknaden efter friheten åt mig sönder och samman

utanför fryser grannen till döds
jag är glad för hans skull. höjer mitt glas till en sann skål
hör inom mig Guds starka röst , eller så är det väldigt troligt
att jag måste äta psykofarma igen.
Gud finns inte, bara svaga människor.
och sådana som jag.

vi som bränner oss själva med eller utan eld