Nummer 11

Den multischizoida Tjernobylgurun

Efter att ryggpälsen växt ut igen så gav sig Tjingeling och kompani ut på nya strövtåg, eller hopptåg kanske.
Efter ett tag kom de till en dunge med träd och de slog sig ner i gräset för att svalka sig. Jojo som hade skaffat en ny plunta, betydligt mindre, med texten T-grön, tyckte att det var läge för en slurk. De somnade efter en stund. De vaknade av ett helsikes liv i ett av träden och såg en koala kasta över pluntan till en väntande koala i ett närbeläget träd. Tjingeling, Jojo och Agagaton tittade på varandra, satte på sig hörselskydd och plockade fram varsin Husqvarna-motorsåg och det blev genast ännu mer liv i träden och pluntan landade snabbt framför deras fötter och en vit flagga syntes i ett av träden.
Uppifrån träden såg det ut som en känguru med tre motorsågar, men vi vet ju bättre eller hur?
Agagaton ångrade sig och stoppade ner sin Husqvarna och plockade upp en röd Jonsered med dubbla avgasrör, trimmad motor och ljudförstärkare (ljuddämpare med hål i). Den lät som en hel skvadron med Messerschmittar.
Såsom på kommando satte de igång att fälla träd, och det föll koalor till höger och vänster som så fort de hämtat sig från fallet skyndade de iväg till närmsta skydd som råkade vara en gammal stengärdsgård. Därifrån skrek de sedan diverse tillmälen.
Efter 25 minuter såg dungen ut som en jättelik timmerbröt där någon glömt att avkvista timret. Då satte de igång att skära träden i centimetertjocka skivor som de sedan hivade iväg mot gärdsgården, till följd att det kom mer tillmälen, i stil med Adolf Torquemada, multischizoid Tjernobylguru mm.
Efter ytterligare någon timme fanns det inte särskilt mycket kvar av timmerbröten, förutom grenar och löv. Så de varvade motorsågarna en sista gång och gjorde honnör mot gärdsgården. Jojo klippte nästan av öronen när han saluterade med motorsågen, men Tjingeling fick fällt ner dem i sista sekunden. Gärdsgården var en 4 meter hög brädhög av runda träskivor även om det fanns några plankor också eftersom Agagaton envisades med att såga träden på längden. De tittade på högen, sedan tittade de på varann och Jojo plockade fram en tändare och Agagaton hämtade pluntan med T-grön, men när han skulle hälla den över trähögen så kom det knappt en droppe ur den och man kunde riktigt känna luftdraget när koalorna pustade ut av lättnad.
Tjingeling och kompani bugade för sina åhörare och hoppade in i solnedgången sjungande ”I’m a poor lonesome kangoboy”, följt av det där underliga trestämmiga skrattet som Tjingeling blivit känd för.
Koalorna kravlade fram under bråten och tittade på förödelsen; avgaserna låg tunga i luften och en lustigkurre kom bärande på en träskiva med eucalyptusblad och sade: "Maten är serverad." Det var ingen som tyckte det var roligt.

Vad ska koalorna hitta på för att få hämnd? Ja, det kanske vi får reda på i nästa nummer av denna blaska.