Blås vilda stormar
kring vida slättlandskap
riv bort de trista orden
i människans tankar
göm dem någonstans
djupt nere i jorden

Blås dystra vindar
vid ödesmättad strand
där horisonten gråter
för bort melankolin
låt den sväva långsamt
och aldrig komma åter

Blås galna stormar
vid sagans ljuva land
och trolsk fantasi
låt bitterheten döljas
ge tyranner hopp
en dröm att vakna i

Blås lättsamma brisar
där havet ligger blått
och fåglar hörs sjunga
riv bort bekymren
och tillför lite kärlek
som vågen kan gunga

Blås lekfulla vindar
kring kärlekens scener
och det som de vill ha
viska vackra drömmar
till utslagnas hopp
och få dem att må bra

Blås vindar och stormar
och ta emot vår bön
byt friheten mot strid
den människan har burit
hör ropen försvinna
mot kärlekens frid