Likt en vilsen fjäril
i skuggan efter regnet
målar vinden sin höstfärg
vid trädens nakna sken

Pånyttfödd är tanken
hos fria individer
nakna ord på vägen
mot den enda scenen

Likt en dansande fjäril
vid regnvåta marker
står skymningen stilla
och inväntar natten

Nattens flanörer
hittar inte sina klockor
i brännhet gryning
slumrar nakna individer

Likt en fjärils vingar
står staffliet tomt
färgpalettens prickar
går före mot brisen

Tavlorna på utställningen
saknar guld på ramen
pittoreska är vyerna
på den breda linneduken

Likt en bortglömd fjäril
glimmar månen förbi
sländan vid bränningen
har inte mycket tid

Vågorna briljerar
i den tysta morgonen
bort flyger vilsen själ
mot oplöjda marker