Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

i prakt faller guld



hon exploderar i ensamhet
han ville kasta sopor

vatten rinner över hennes bleka kropp
han hade kastat sopor

ångest är en klump av svart guld
"tänk dig den skalad i all sin prakt"

sakta kröp hon ihop
fosterställning är födelsens första gnyende


när musiken tystnat och alla ord var sedan längesedan sagda
vek hon ut sig som den hynda hon var

leende med gula ögon högg hon sönder sig själv
i ett ensamt skrik och en ohörd bön om stilla falla i ro





Fri vers av Svartsilver
Läst 545 gånger och applåderad av 15 personer
Publicerad 2013-01-07 21:18



Bookmark and Share

  Fjäderpennan
Så vackra dina poem är, starka, mörka men outsägligt meningsfulla och fulla med visdom och erfarenhet. Imponerad!
2014-10-29

    tramp
de va´ liksom rubriken, och jag föll

bra !
2013-01-12

  Mow Dean VIP
skarpa obehagliga rader...
du skriver så man inte kan vara oberörd... det känns så verkligt och nära.
tack för att du delar.
2013-01-07

    ej medlem längre
får jag stalka dig tills dagen vi åter möts?
behövdes väl ingen floyd här.
2013-01-07

  Ola Rydberg
Så starkt
du får fram
vassa bilder med skarpt
språk
2013-01-07

  Elina Vacker
tung text med vassa bilder, som river osh sliter. Gillar språket!

Elina V
2013-01-07

  Pah
åhh! den här var ju makalöst bra! lite av ditt gamla sätt, blandat med mogenheten i ditt skrivande. både hungrigt och mätt. sitter och skiner framför skärmen när...

"ångest är en klump av svart guld
"tänk dig den skalad i all sin prakt" "

..rullar fram. det där måstet, och hindren och alla de tusen sakerna som spelar en så mycket större roll ibland.

tar du bort denna så kommer jag att få en klump av svart guld i bröstet. och den kommer inte gå att skala. du är grym.

2013-01-07
  > Nästa text
< Föregående

Svartsilver
Svartsilver