Beslutet det stora. Att ta det.


Hon skrattade åt sorgen. Sin egna.

Djupare än djupets botten.


så låg den till allmän beskådan


Gamarna väste i skyn. Korparna
samlade sig i väst,

De livets väktare hon fäst som
bilder på illusionens vägg

hånade med spelad omsorg


De satans människorna


Hon hade genomskådat dramat


Han skulle inte komma att älska


aldrig se eller känna.


Korset var tungt att bryta isär

Det bibliska ligger likt en hög av
pinnar

ojämnt brutna


Se mig skrek vansinnet


Ta mig


jag ska ge er livets match


ska bara vila lite. Gråta vid de
trösterika stammarna


Ge min sanning till er


Ljuset mörkret i min själ


av brutna stammar