möter min blick i någonting och möts av ingenting
ingen skam ingen ånger, det är tomhet som strålar
och jag anar att nya riken skall byggas
det är- när jag är som ensammast, utan blick som fångar
då känslan kommer,så regnar olyckan över mina
späda axlar , sagan viskar att spelet är över


det kallas kärlek ,min hand snuddar vid din kind
det kallas kärlek , om att vara nära om att var där
jag är köld och jag är värme. de gemensamma nämnarna
för just din rädsla. funderar ofta på varför du såg mig,
varför du ville vara nära , finner det ännu märkligt-
växelvarm. köld och ljum vår.

du är godhet
vacker som få, du finns och jag saknar. saknar.

minns vem du en gång var och jag sörjer oss
mina tårar har aldrig varit mer nakna , och jag är glad över att du inte ser,
det finns död och det finns bortfall , vart kommer vi att peka?


minns dina ögon som föll över bordet någonstans i Stockholm
din blick var skygg vad jag älskade dig då. vackraste .
för evigt har du etsat fast tron på människan i mitt hjärta


att lägga mig ner och dö
kan jag då sedan vakna upp
till en värld som ej är trasig


kan trasiga få vila, utan att
slita sönder världar i ett måste
en kamp över att aldrig ge upp

kan det vara så, att jag någonstans
aldrig blev stark, utan bara trodde så.

vackraste.