Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
till min syster Johanna för alla våra underbart sjuka samtal.


mjuff en berättelse från soffan



vinet är av billigaste sort men det värmer långt där nere
jag askar på mattan, masar mig lite närmare askfatet.
känner mig kletig i smutsig trosa, har haft samma i 18 dagar
vem fan bryr sig, svampen mellan benen gror ju och kliar så förbannat.det får mig att känna mindre ensamhet
någonstans i min enorma soffa ringer plötsligt telefonen, tvingar mig själv att rycka hår i från skallen. ska fläta en väska, liknande den jag gjorde vid fyra års ålder.mitt bästa verk.

det är någons syster som ringer hon tigger om liv, har inget att ge och jag har aldrig haft någon syster eller bror så vafan vet jag om borgerlig smärta och svek slänger luren i väggen och hoppas på att den inte gick sönder.mitt socialbidrag täcker ej vandaler av sådant slag.efter en stund ekar ej mitt hjärtas slag över det kala vardagsrummet , faller åter in i dimman och minns- 20 år tidigare, jag dansade likt den svan jag var, pengar och att knulla var lika vardagligt som ciggen i min nu feta hand. det kliar och skaver mellan köttets alla veck. nu är jag mer en döende pingvin fet och svettig men visst finns det fortvarande knull. Staffan och Mats nutidens förfall. Staffan lyssnar på ljudböcker, han har säkert inte haft det så lätt . varje gång vi knullat faller han alltid mellan mina bröst i ett lamt snyftande "mamma , mamma" det gör mig äckligt upprymd för några barn blev det ju aldrig.

Mats är värre, han vill tränga genom allt, vissa nätter slår han även handen över mitt bleka ansikte. men jag är ju ingen svan längre . så jag tiger och tar. ensamhet skaver likt 18-dagars kletiga trosor .
han kommer mer sällan, när han väl behagar dyka upp är scenen dock densamma
en joint några öl och ett hårt flin. jag har tänkt dessa dagar på flinet. förstår att Mats gjort mer illa än gott i denna värld. bekommer mig inte. förr kanske,
men nu , absolut inte. ibland känner jag doften av mull från hans mun , vad kan han tänkas gjort. tankarna snurrar blir mer och mer upprymd och handen trevar neråt inunder trosans kant.




Fri vers av Svartsilver
Läst 775 gånger och applåderad av 29 personer
Publicerad 2013-01-12 00:17



Bookmark and Share


  Ola Rydberg
Du får fram det sköra
med starkt eget uttryck

2013-01-13

  Lars E Jönsson
Som vanligt är orden från dej lysande
2013-01-13

  Pah
njuter lite äcklat av hela resan. skrattar av värmen som faktiskt genomsyrar den samma. tycker om nya grepp. här kan du slipa ner de värsta valpigheterna, som för övrigt är få, och våga ännu mer nästa gång. bli ännu mer bekväm med orden. det är fint. jag vågar inte själv. jag gillar den. mycket.
2013-01-12

    ej medlem längre
Gillar att du har mycket att berätta med hjälp av dina oregelbundna punkter och versaler. Mycket detaljrik historia. Trosan kommer väl till pass.

Riktigt snyggt.
2013-01-12

  blaite
Rock'n'roll text
2013-01-12

    ej medlem längre
Wow

Weird and Wonderful
2013-01-12

    ej medlem längre
var tvungen att läsa den utan kaklet fastsmetat mot näsbenet, går och glorifierar mig själv en stund.
2013-01-12

  Per Teofilusson
lite som Frank Zappas gitarr denna här. Ett klösande, och sedan en glidande åktur nedför backen, eller upp, skit samma, och sedan igen ett klösande som krafsar han på knutar/knutor, som krafsar han loss dem, eller knyter till dem ännu mer, sak samma. Den luktar denna - ja, jag är man, vad tror du? Men också kvinnors liv: jag/vi behöver inte vara överallt. Har han varit i graven den där Mats Drougge? Eller tuggat på multnande lik?
2013-01-12

  S.A.I. Steve Lando VIP
Helt underbar!
2013-01-12

    ej medlem längre
jo jag älskar dig, det gör jag, vi har något som kan få hela världen att falla, oss, det här är daz wonderful, jag diggar det, lyssnar, jo det gör jag, smeker det lite längs kranskärlen och mjuffar lite mjukt i min in flaska innan jag tänder en cigarett inomhus som jag egentligen varken ska eller får, kan tänka mig att spela triangel till det här, slå lite lätt retarderat och lagom svårt som bakgrundsmusik, kanske doa ibland när andan faller på, om jag inte dött innan dess,man vet aldrig med mig, det är fint, det är vackert, jo fabulöst mot mitt hjärta. jag bäddar in din text under täcket, pussar den godnatt och brer en macka.
2013-01-12
  > Nästa text
< Föregående

Svartsilver
Svartsilver