destination of life...
You can´t put life on hold eller kom så lever vi som fandö inte inte så förbannat i gryningsljus och vardagsmagi. håll dina andetag intill revbens exkluderande puls. bara håll. att låtsas är att svika (sig själv). så lyft dina drömmar ovan ytans spegelstjärnor och låt bara tiden stå förutan. det minsta vi är skyldiga dem är att tro på dem. för kroniska drömmare som oss ryms hela jävla himlen på jorden. i tystnad känner jag dina intrikata rädslor skrattar dansande på slaka linor i hopp om att falla. falla. falla handlöst genom skikt efter skikt. så dö inte ifrån dig själv nu igen. medan livet fortfarande äger en puls. dagarna skänker chans efter chans. inget är så ärligt och levande som du. och inget är så smärtsamt som att dö inuti själva livet. så kom och släpp ut alla regnbågsfjärilar över nattfjärden där livsandarna fortfarande väntar.
Prosa
av
L I V
Läst 661 gånger och applåderad av 13 personer Publicerad 2013-01-15 15:57
|
Nästa text
Föregående L I V
Senast publicerade
När Kafka målar himmel i mitt hår Anhelo I sprickorna uppstår själva livet Kära vackra Los Fransisca av evigheten (igen) Det finns så många verkligheter att gå vilse i Och ingen annan kan läsa mig sådär (ärligt) Av sannolika skäl misstänkt för kärlek platonisk, anorektisk eller bara ren jävla livskärlek Se alla |