Du. Är du min sten av nya
världens grus

plockar korn efter korn

tills du blir naket ren

jag sade ju att valens käppar
stöttar upp ditt liv

vi bor i dårhus. Av släktled efter
släktled drar vi dårar genom
tid

klär ord av stumpar av vår
självkänslas inre strid

Jaså du har gått igenom helvetet

för insikten att ödmjukhet är
din

Klä mig inte en dag till i fjädrar
burna av ett fattigt kvinnoliv

jag vill inte höra flickors längtan
deras innerliga kiv

deras faderliga dyrkan


är som dårhus byggt för svin