Jag har gråt varje kväll. I halsen. Sjöar i lungorna.
Hjärtat är för stort. Det trycker mot bröstbenet
och revben delas. Det finns en skolpenna,
den orangea med rosa sudd.
Den som gick att vässa till farliga vapen
att sticka i någons hand på skoj.
Den sticker sig in i nacken.
Nästan där översta ryggkotan är.
Lite ovanför. Det går elektricitet genom kroppen.
Om jag har vener kvar så rusar de mot döden.
Samtidigt svävar tusen och en koltrastar ut ur mitt bröst.
Nu är död. Slut vill bli till. Ta min hand!
Jag ska skriva ett brev på din handled.
Rycka bort. Vet inte hur att göra med liv.
Jag behöver inte veta. Min manual är komplett.
Skiffret är korrigerat. Perfekt lagt på bokens pärm.