Sitter vid köksbordet
Stirrar ut mot ingenting
Där ute bakom fönstret
Fanns min dåtid
Väntar min framtid
Men jag ser
Ingenting

Kaffe och ett trasigt hjärta
Känner mig inte desperat
Men tänk om någon kunde rädda mig
En liten förändring i detta ändlösa mörker
Kan inte fortsätta leva såhär
Stirrar ut mot tomhet
Fan vad ont det gör att älska

En liten tröst ändå
Jag känner fortfarande någonting
Än är det inte helt tomt
Men när jag sitter här
Stirrar mot ingenting
Känns tomheten inte allt för långt bort