Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

svart hår

ur en skärva av ingenting så svor du dig fri
luften jag andas är tung blöt och grå

förtvivlan

hur smärta kan riva sönder
ösa sorg i förr så tomma hål
det växer vemod, tynger

jag borstar åter mitt svarta hår länge länge
låter det falla ,söker min egen blick jag ska lära mig att
glimma,gnistra,skina. i öde ensamhet

^
ska aldrig falla isär
känna döden i atmosfär,krypa till kors med preskiberade fel
tigga be sig blodig, slita hjärta ur bröst gråta , snora tigga be. le.

aldrig mer.






Fri vers (Modernistisk dikt) av Svartsilver VIP
Läst 587 gånger och applåderad av 44 personer
Publicerad 2013-01-27 19:55



Bookmark and Share


  Engel
Oborstat. Men vackert.
2014-10-11

    ej medlem längre
mycket berörande..
2013-02-15

  sommarmoln
Berörande ord...
2013-02-07

  frantic
aldrig mer..
2013-02-02

  Ola Rydberg VIP
Stark dikt som berör
bra slut
2013-01-28

  Per Teofilusson VIP
det finns nivåer hos ensamheten. Och jag är svag för dikt som i sig gör en resa, som undersöker medan den skriver sig (så är sällan vår nobelpristagare, därför tycker jag han är lite tråkig). Jag hänger med i detta, ja, om man vågar, så allmänngiltiga. Jag undrar lite om de här dansande kommatecknena: vill du ha dem så... på glid?
2013-01-28

  Annie b'larsson VIP
Fan va' bra!
2013-01-27

  Maskerade Masken VIP
Jag håller med gustafssonmj. DFu skiner som marelden av dig själv.
2013-01-27

    ej medlem längre
Bra ,stark,kraftfull.
2013-01-27

  Pah
Stark. På många sätt.
2013-01-27

    ej medlem längre
ensam är inte stark men den faller inte lika lätt som vid två. sorg.
2013-01-27

  Larz Gustafsson VIP
Tycker särskilt mycket om stycket om hårborstningen.
Med all respekt så tror jag att det där är inget du behöver lära dig.
2013-01-27
  > Nästa text
< Föregående

Svartsilver
Svartsilver VIP