ur en skärva av ingenting så svor du dig fri
luften jag andas är tung blöt och grå

förtvivlan

hur smärta kan riva sönder
ösa sorg i förr så tomma hål
det växer vemod, tynger

jag borstar åter mitt svarta hår länge länge
låter det falla ,söker min egen blick jag ska lära mig att
glimma,gnistra,skina. i öde ensamhet

^
ska aldrig falla isär
känna döden i atmosfär,krypa till kors med preskiberade fel
tigga be sig blodig, slita hjärta ur bröst gråta , snora tigga be. le.

aldrig mer.