En framtung representant
för det lätta gardet
på huvet knyckte galant
fast spacklat var det
Hon gick mitt i vägen
så jag fick åt sidan gå
men hon var trägen
det var mig hon siktat på
med sin barm mot mitt bröst
sade hon "undskuld"
med sin hesa danska röst
"vill du ha mer av detta hull?"
Jag backade förskräckt,
kan man tänka sig
något så fräckt!
Varför valde hon mig
av alla som går förbi?
En fattig poet
som inte kan låta bli
att skriva om det.
Vad finns det för lycka
i att sälja sin kropp?
Synd kan man tycka,
och inte mycket till hopp.
Jag stödjer det ej
så jag säger nej!