Jag vaknar plötsligt i sommarnatten av en trumpetstöt
Det är min dotterson V. som står utanför stugan och spelar "bugle call rag".
Nere på gräsmattan sitter hans bror L. vid trummorna.
Deras mor,M, spelar sax i vit kjol. Hela ängen är full av barn och barnbarn.
De dansar. Och får sällskap av mina mest älskade elever från Teaterstudion.
De står på huvud och axlar, gör saltos och kramas och rullar runt.
Mitt mest älskade barnbarn hänger i knävecken i björken och läser högt Karin Boyê baklänges. Min hustru,C. grillar korv på franska i ett hörn. Rådjur och dovhjortar har hört. De svingar sig runt folket på ängen. Klockan är soluppgång.
Jag står där på verandan i min gula pyamas och ler och ler.

Då ser jag nere vid vedboden: den mörke mannen. Han använder sitt instrument som basfiol och sänker takten. Han ser frågande upp mot mig.
Men jag skakar på huvudet:" INTE ÄN, du ser själv!"
Han bugar lätt och ler sakta
Men jag förstår vad han menar. UE.