du räddade mig en gång
det var tiden uppe i norr
vi sjöng på gamla sånger
det var nästan romantik
du ville dock inte närmare
inte närmare än man får
jag ville spränga dom gränserna
jag ville tillåtas vara
den som äntligen fick synas

du räddade mig på ett särskilt vis
genom att änvända din tid
du ställde frågor
jag försökte ge spännande svar
ibland handlade det om lite
ibland kunde det vara mer
utan någon större vetskap
så hamnade det i mål

det var en särskild tid
skidmuseet hade öppnat igen
den vågen av nostalgi
kan nå hur långt som helst
någonstans i det fanns du och jag
två vänner vars framtid var oklar
du blev kvar i våran stad
jag flyttade mot något större
det betyder nödvändigtvis inte bättre

jag tänker på dig ibland
jag har hört att du har man och hus
och att du jobbar i någon växel
jag hoppas att allt är bra
att du är lycklig och allt det där
kanske ses vi någon gång