Hon förde handen. Blodets sälta
stack. De skulle aldrig anat.

det äckliga så inpå om någon
böjt sig fram och sniffat

men ingen tar ens hand


i de professionellas land. Anonymitetens
bonader luktavvisande.

de klättrar ikapp. Han är hård nu
men hon klättrar högre upp spelat
obekymrat. Han får smeka rumpan
om och om igen.


Han är så varm att tala med. Likt
prästens son den enda som förstår.

Hon. Den ljuvaste av varelser en
prostituerad.

hon blev det allt ändå. I tio år tänkt
på människor som är det.

Efteråt landar tanken i gödselhögar
stinkandes ihop med bitterheten


för hon vet att det är sant. Frågan
felställd och bakvänd

Vem är det inte förutom den nöjde

fullt oberoende. En punkt efter det
milslånga berättigade, av nöd
nödgade horeriet