jag kommer döpa flaskor till
gula bussar

Någonstans på vägen blev de
likt du till dåtid

ansvarslöshetens gula bussar


Tänk att sluta älska

det bjärta. Det för starka.


Om du kom idag. Sätta på enbart
kaffet.

Att bli någon annan. Blev det tror
jag. Via de gula


Mina utsträckta händer min gränslösa
kärlekstörst

jag känner även hennes. Jag har
aldrig varit men ändå varit i
hennes

systerskapet famnar


jag förlåter allt. Kom tillbaka.


I drömmen ger hon Twittret

fötter. Egenkärleken egna kläder

hon lägger systrarna i bad med
gudinnors evigaste mest
tidlösa oljor

de gnuggar oss varma. Löddret
stiger genom porer

blir åter Sanna