Om vi ska höra kärlekens ord måste vi låta kärleken
närma sig.

Men när den kommer nära blir vi rädda för vad den
ska säga. För kärleken är fri och dess röst styrs inte av
vår vilja eller våra ansträngningar.

Det vet alla älskande om, ändå kan de inte finna sig i
det. De tror att de kan förföra den med underkastelse,
makt, skönhet, rikedom, tårar och leenden.
Men den sanna kärleken är den som förför men aldrig
låter sig förföras.

Kärleken förvandlar, kärleken botar. Men ibland gill-
rar den livsfarliga fällor och kan till slut fullständigt
krossa den människa som har valt att hänge sig. 

Hur kan den kraft som får världen att gå runt och som håller
stjärnorna på plats vara så uppbyggande och ödeläggan-
de på samma gång?

Vi har vant oss vid att tänka att det vi ger är likvär-
digt med det vi får. Men de som älskar i hopp om att bli
älskade tillbaka kastar bort tiden.

Kärlek är en troshandling, inte ett utbyte.

Det är motsägelserna som får kärleken att växa. 
Det är konflikterna som låter kärleken finnas kvar vid vår
sida.

Livet är alltför kort för att vi ska gömma viktiga ord
i vårt hjärta.

Manuskriptet från Accra, Paulo Coelho
www.PauloCoelho.se