Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Avsked

De satt på hennes golv med cappuccino-mustasch och drack varannan klunk ur en 7-eleven-mugg. Allt som fanns i lägenheten vara en säng. Några snöflingor låg i Sofies bruna hår och smälte. Solen sken in genom fönstret och deras kroppar bildade två sköra skuggor på de kala vita väggarna. Hon såg liten ut i den stora gråa tröjan.
- Alla möbler kommer imorgon då min kusin kan låna släpet. Men man behöver inte saker när man har sällskap, sa hon och log emot honom.
- Du verkar lycklig, sa han, jag är glad för din skull.
- Jag är nog det, är inte du?
Simon ryckte på axlarna, gick sedan bort och satte sig på hennes säng. Den var obegripligt hård och han studsade i sängen så den gnisslade. Hon skrattade, kom fram till honom och Simon gav henne klumpigt en kyss på munnen. Deras tungor möttes en kort sekund, innan hon drog sig bort och gick till fönstret. Människor med försiktiga steg på ishala vägar där utanför, rädda för att ramla, rädda för allt möjligt. Han såg konjunkturerna av hennes sammanbitna ansikte speglas i glasrutan.
- Vi kan inte hålla på så här, sa hon sedan tyst, nästan som en viskning, utan att vända sig om, - du vet att jag inte vill.
Hennes ord fångades upp av de nakna väggarna och stannade kvar. Fyllde rummet långsamt med dess mening.
- Nu vet jag det, sa han lakoniskt.
Hon svarade inte. Hennes sammanbitna mun förklarade allt utan ord. De följdes med ut från lägenheten. Det hade blivit mörkt och kallt. Det kom rök från Sofies mun när hon sa hej då och hon gav honom en rökig kyss på kinden.

Simon gick hem till sin mamma som satt och läste tidningen. Hon sa att han såg blek ut och behövde c-vitaminer. Hon skalade två apelsiner. Han sa att han var mätt och la sig på soffan. Han slöt ögonen och insåg att två personer inte kan nå varandras hemligaste vrån eller djupaste känslor. Att två personer kan vara sammankopplade, beroende av varandra, men aldrig leva i varandra och därför måste alla vandra genom livet ensamma. Men han hade ändå fått en kyss och en stulen kyss är mer värd än hundra av rutin.




Prosa (Kortnovell) av Blind Boy Grunt
Läst 400 gånger och applåderad av 5 personer
Publicerad 2013-02-04 22:48



Bookmark and Share


  Annie b'larsson VIP
Tycker om ditt mjuka, varsamma språk. Tänker att, så är det: man kan nog aldrig komma ända in i en annan människa, det är nog inte meningen - och när vi älskar och knackar på hennes hjärta och inte släpps in, blir vi sårade och upplever stor ensamhet, då vi söker efter oss själva. Mycket fin kortnovell av dig.
2013-07-16

  Elisabeth VIP
Tycker om hur orden formas och hur de skapar det där subtila känslospråket i texten, det blir en liten bit av historia som skulle kunna utspela sig var som helst i närheten. Och här sitter jag som läsare och får ta del av den.
Fint.
2013-02-07

    lenakarin
...nu vet jag det... Är axeln kring vilken texten svänger.
Väldigt väldigt bra!

Men jag vill tro han har fel och att man visst kan nå varandras djupaste känslor.
Vem vet?
Bra text!
2013-02-05

  Lena Själsöga Keijser
ja
detta är ett avsked
i många skikt

du skriver med din vackra stämma

i glädje
andas jag dina ord
i de stunder du här
seglar in

tack
2013-02-04
  > Nästa text
< Föregående

Blind Boy Grunt
Blind Boy Grunt