Savannens krigardrottning så majestätiskt Hon står

med stolthet i öknens vassaste törnesnår

Sandhavens oändliga dynvidder har Hon seglat

Mäktiga strider och kamper har Hon ärligt besegrat

Ty Hon tror och vet att allt kan bekämpas

Öknens fasor och farligheter kan med mod förintas

Hon inga strider på savannen förlorat har

En visdom och styrka Hon ärvt från en anfaders far

En lejoninna med ett guldhjärta större än livet

Hennes djupa överlevnadsinstinkter har Hon för givet

Med blodsmak i käftarna Hon slåss för allt som är rätt

Ute på savannens skimrande slätt

Flocken Hon beskyddar med sitt liv

Bakom Henne går jag ett par kliv

Lyssnar lär bevakar och studerar

Hur Hon Savannens krigsstigar hanterar

Rovdjuret i Henne räds ingenting

Öknens hetta brännmärker Hennes skinn

Ur flocken Hon har mist En till fursteöknens svärta

Såret skar djupt i en drottnings rena krigarhjärta

Aldrig det såret med tidens blästring läker

Karlavagnens tecken tyds och Hon blir säker

Hålet Hon känner bultande i sitt lejonbröst

Tar Henne osökt till stjärnorna och de heligas tröst

Jägarens dotter i kött och blod Hon ofrånkomligt är

Min starka lejonsyster som jag dyrkar och håller kär

Min förebild Hon alltid varit och förblir till tidens tand

Gryningsguldet väntar Oss bortom horisontens rand

Sida vid sida Vi savannens ökenstormar rider

Stjärnornas kompass visar Oss vägen mot nya strider

Vad tiden lider