hon var bara 20 och kärleken ett finger i röven förkolnad, så jävla mycket allt att det som värmde brändes ett minne av en levnad och ett kantigt spår att följa hon hade inte vågat. Det fanns ord som bara hon fick säga han var den som hade knutar på sin stuga han var den som skulle släcka elden hon som hade varnat. Han som sniffat sig intill det lättantändliga Hans själ brann aldrig upp kan aldrig förlåta ett finger i en röv förblev en levnadsgåta