Jag fullständig skiter i allt som är
när prövningar sliter både här och där
måste jag gå genom eld varje stund
och inte få sova en endaste blund

nu är jag less på det mesta som sker
när ondskan i varje ögonblick sitter bakom knuten och ler
min ilska växer snart till oanade mått
för jag har snart fått

NOG
förr kände jag glädje och log
nu står mungipor neråt varendaste dag
och jag är helt ur slag

att prövas en dag, en vecka, en månad
är väl nog, i en tid som är lånad
men att prövas så länge som helst, år från år
det tar på krafterna, och man mår

som en skit, för framtidens ljust har någon blåst ut
och ingenting är längre som förut
så jag är less till vansinne, finns det inget slut på detta
om någon vet svaret på den frågan, så berätta

© Ted Örnberg 2013-02-07