Rummet var kalt. Blytunga värkar
ödelade den spirande kärleken.
Hon hade ingen skam i kroppen
kvar. Drog sig fast i jackan. Stal
någon minut extra av ett liv redan
dött. Utifrån ett samtal i en bil.
där svaret inte ändrade på brottet.
tysta klumpar av en evighet av
tystnad. Nu framdukat försent.

rädslan i hans röst som anande att
hoppet var på upphällning. Hon
gav honom inte ens en blick.

Där föddes hon och dog. Det
finns människor som vet. Känslan
av att tappa hela livet som man
tappar blodet från ett djur.

Den prostituerades bil invid gatan
chocken över kärleken vid liv.
Klart hon hade fattat. Knacken på
ett fönster. Då var redan kärleken förbi.


i svartvita filmklipp hade hon klippt
bort glasen och livet efter klockan
19. Samlat ihop resterna i förklädet
och bett till Gud. Samma Gud hade
försett henne med oförmågan att
gestalta kärleken på gammelsvenska.
Istället placerat ljud med naturalistisk
tydlighet mitt i drömmen om det bygge
alla hyllar invid förstukvist.

Hon saknade så magen värkte varje kväll.