Blå var himlen och gul var solen.
Boken ihopfälld och livet beskrivet.

Var allt trött nu. Inget annat.

Tänkte på det skrivna som
delar av olika personligheter. Kanske
var det likt livet. Hade inte delat
deras livsupplevelser. Inte allas. Var
inte den incestuösa flickans rädsla
men var ändå skräcken. Var
ångesten och rädslan, blickarna
och skammen.


Var livet och känslorna kring
döden.

Även den ytterst sett starka.

Den spretiga längtan
och den spirande grönskans hopp


Likt tänkaren och charmen
och religionen mitt i knäet.



Ett liv. Delat mitt i.