Din stilla vädjan
smög sig in i mitt hjärta och
borrade hål på min försvarsmur
så att all min hjälplöshet rann ut
i en liten pöl som jag förskräckt
stirrade på.

Trots att jag sedan länge
slutat att tro.....
visste jag att det jag nu såg
var något som jag aldrig
kommer att kunna svära mig fri ifrån.

Det du ordlöst bad mig om,
var jag inte förmögen
att ge dig,
men ändå log du helt stilla
och tog min hand
så självklart som bara du kan.

Den värme som mötte mig då
gjorde mig lamslagen av fruktan.

Nu när jag känt det
som du vill förmedla
kan jag inte längre värja mig
och stå emot.