Hur

det finns så många sätt. Litteraturens
ord. Noggrannhetens bildåtergivning.
Hade svängt denna dåtid, brottsstycket
genom uttryckssättens alla manglar.


Nu låg enbart sanningen ihopräfsad
till en prydlig hög på sommarns fält
och hagar. Det var dags nu. Att samman
foga resterna och stava det som skett
i subjektivitet som går att stå för. Ord
för ord om det som för en enskild individ
är hennes egen sanning. Att den tidvis
ändrar utseende får bli ett val att sedermera
utgå från. Så är liv och om något ska
beskrivas behöver detta något tillräckliga
och stundtals otillräckliga motiv.

Människan känner när stunden hugger
nacken. Flämtar. Drar oss in i
det oundvikliga. På så sätt låg hög- och
slättland invid iris. Inbjudande
och vigt och nästan lätt att andas.


Det var dags.

Hon hade varit 36 år och det var hennes
tredje abort. De var förälskade och
någon hade ringt, berättat att just han
var alkoholist. Hans lycka inför graviditeten
var likt Guds varmaste vind. Han kunde
inte bärga sig. Ringde till den viktiga
skara som sedermera berättat det som
slog omkull allt. Allt. En vecka på sig
att välja liv. Framtid. Hon var enkelt
uttryckt livrädd och på något märkligt
vis äntligen hemma. Fri.

Att se tillbaka på de beslut som djupast
sett vilade i andra händer än hennes
var en plåga och en lycka ingen
människa på allvar kan förstå. Den
historien vilar på historien om just
hennes liv. Hennes förfäders och den
roll som hennes egen uppväxt spelat.


att bli mor eller inte var djupast sett
en klassfråga. En fråga om princip.

Hon hade tagit sig igenom beslutet
helt på egen hand. Det fanns inget
annat sätt. I hennes värld fanns inte
möjligheten att kontakta sina föräldrar.
Deras besvikelse hade huggit itu den
ynka självbevarelsedrift hon kämpat
femtio sessioner i terapi för att ge
sig själv. Att lämna patriarkatet
och delta i ännu ett var inget alternativ.
Det var att starta ännu ett krig. Ett
hon oundvikligen skulle ha förlorat.


Det är litteratur som återstår och
att inse detta fyller henne djupast
med en aning om att det finns
historier så tudelade och intressanta
att början enbart hinner kliva ut på
trappans första avsats,


det finns en värld att bestiga


det här är en början. Som ett liv
att trots allt leva. Leva nu.