Oljelampan visslar inte mer. Verben
leker inte runt den något mer.
Depressiva personligheter gråter
även över tidens gång kring
subjektet. Dess egna slags ensamhet.

Inatt svingade psyket sammanfattande
lekar med det otänkbara. Hur mycket
sorg kunde den framkalla?

Fantasins glödande genialitet och
dess fall.


Över de döda orden ber de mest
levande med händer knäppta. Det
döda ligger sovande i det levande.

Prövar
gränsen i det levande genom det
döda.Tänker
alla sorger och hur de känns
nu. Vid varje sorg lägger hon på
den gamla. För varje tillfälle inser
hon att ingen sorg slår den största.

Genom att samla dem blir
stunderna utan sorg färre. De blir
försvinnande få.

Så hon lägger lyckan i samma
vågskål. Hur kändes lyckan då?

Hur känns den nu?


Stabilare. Likt sorgen.

tanken tänd tänder glimtar och
faller likaså.


likt igår