Skriv ditt liv på min bakdel

dölj den halvt

låt mig känna stiftets vilja
inte allt

Under brösten går ett streck av
min skugga

kyss den ivrigt om du kan

tillåt mig att blunda
litegrann

tvinga inte det prövande ögats rand



jag vill ana skräckens land

ta vårt sköra allvar

bortom det billiga. Det alltför enkla.


ta min förblindade ärlighet

gör verklighet av det förbrukade.


vår blodiga tand är det liv vi känner

men det är aldrig allt. Ber dig


som du ber mig. Utan baktanke

om nästan allt