Röda rosor, du smeker förförande min ärrade hud.
Mjuka läppar rör sig följsamt över min hals.
Tunga moln, du ber mig förneka världen utanför.
Sakta tappar jag fattningen och ger vika.
Långa mil, de sträcker sig genom min fantasi.
Dina händer trevar, fattar tag.
Utspridda skärvor, himlen rasar samman.
I din blick kristalliseras ditt överväldigande begär.
Vi hade ingenstans att fly.
Passionen och hatet och skammen och frestelsen.
Allt flyter ut i denna dimma;
den tunga röken från din cigarett.
Ännu en gång är jag skuggan av en kvinna
bunden till min kropp, förpliktad av föreskrifter.
Tomma brev, mina ord går förlorade.
Jag är fängslad i dina lakan - fängslad i min egen föreställning.