Du är tårarna som kommer när jag somnar i hans famn.
Du är orden jag inte hittar när mina ben ger vika.
Du är allt jag önskade och allt jag inte fick.

Går förbi dig i korridoren. I den döda vinkeln gömmer du dig och jag kan ana att din blick följer mina snabba steg - bort. Vi tillbringade natten tillsammans. Du kysser min axel och griper tag om min höft. Jag tittar in i väggen medan du viskar att du älskar mig. Det är höst och i mörkret ser jag din smala gestalt. Röken från din cigarett slukas och jag faller. Vi skulle inte ha hamnat här - har skiljts för många gånger redan. Nu släpper jag in dig igen. I det svaga ljuset ser jag dina konturer smälta samman med mina.

Du är glassplitter i mina ögon.
Du är sammanhanget jag inte förstår.
Du är allt jag drömmer om och allt som består.

Du går förbi mig i tunnelbanan. Har blicken vänd åt ett annat håll. Vi tillbringade månader tillsammans. De förintas - här och nu. Tåget anländer, de kliver ut. Vi kliver in. I reflektionen i glaset ser jag din mörka gestalt. Du slukar henne och jag faller. Vi anländer vid Slussen och ni kliver av. Jag sitter kvar. Dörrarna öppnas och dörrarna stängs. Ansikten byts ut och förvrids; jag ser konturer smälta samman.

Du är händer som trevar.
Du är samtiden och framtiden.
Du är allt.