Hon ändrade sig. Tvärt.

Skrev sig till den punkt där punkter
möts

till slut. Där badar Jesus i ett kar
med enkla tassar.

Orden väver han till osynligt garn.

livet ligger lutande och platt i
spöklik gemenskap.

Inget är allt och ord saknas. Likt
ett brinnande ljus innanför
ögats lock.


Hon borde släppa intellekt och
släcka lampan.


Men hon kan det inte. Det som
släcker får tröttas ut i något
nytt. Något obekant och välbekant
i ett.


Ni som ser liv i detta livlösa får
döda mig och ge mig kraft.


Döpa mig till galningen som
faktiskt äntligen fått fnatt.

Ta mig hur ni vill. Jag ger mig
som en fallen

mitt ras knatar på stigar utan
tyngd.