Förr när vi var små, varför var allt bättre då?
För vi hade varandra, vi hade alltid tid.

Många är borta nu som hörde till oss.
Många berättelser och upplevelser tog de med sig.

Ta hand om varandra sa min föräldrar.
Men så blev det inte av olika anledningar.

Är det bättre att inte tro något alls, kanske?
För det blir ändå sällan som vi tror.