Han var en sådan där blå man.
Blåare än blå. I mobilen som jag
sparade låg hemligheten kvar.

Vem var han? Med blodet pumpande
hårt i kvinnokropp sågs bilderna
från då. Innan ett vi. Stod med
vinden piskande på yachterna och
vännerna bredvid.

texternas meningar svåra. Lamm, ett ord
från man till man.

Likt kasta sten på vänstern.

I en av dem en fråga om att bli
hämtad ur en cell.

Tanken. Ett moln i byxor
som kysste sig in i ett liv. Mitt. Som
simmade som smör i det han
döpt till vår likör.

Som älskat mig. Som aldrig
älskat i sitt liv.

Min moral. Hör hans röst som
vore det en viskande manskör.

Att med blicken rakt ned
smila. Röda tonen längs
allt mer pösig kind.
Han hade haft käkben
likt johny, innan,
Innan liv åt upp hans livskraft.


Min moral. Han sagt sig älska.

Finns det något
sparat

införlivat. Kvar.