Vore alldeles nog

att se örnar flyga. Ivrigt
spjärnar vildandar

Kantstött famlande
krossar de vid berg

du sträcker ut din godhets nät

viljan når just inte fram


talar om meningen
med sorg


om andarna som räddats i en
värld du drömde fram


Håller dig och av dig

Känner du de röda
klipporna

dess brus


avskalad klagan brann


tar av mig alla kläder. Lukterna
av människan i människan


flykten du. Följ med mig ännu
lite till. Principens mästare kan
trilla

Du. Vi ber. Ännu lite till.