tankens flykt i skydd
bakom överhet

hånlog åt vänlighet

i givakt dansandes


såg minsann ett strikt
och obehagligt sken

att inte minnen kan förvanska

det vårligt gröna


varför slirar sorgen

bands buketter till ett
mörkbrunt hår


av ett slag av kärlek

formades
mitt jag

hur förmå


lämna kärlekskropp
till vindars bistra öde

lämnas
slagen, blodsprängd




enbart en

attack av sorg skänktes
dig

ett
enda tvivel tilläts just




Du.

Ånger sades bli mitt pris


Du

handlingar likt din inga
bucklor äga

Ej

tävling människa kan
delta i


Aldrig

önskat att tvingats
lära mig


såsom tvingades att lämna
mig