Slaskhinkens klart röda färg
dvalan linkar i trippande ton.
Dess art var C moll

symbolen hänger tätt intill dem
där de vandrar hand i hand

kniper åt så blod försvinner



Se! - där står den ljuvt betagne
kaprifolen

tänk min älskade - visst är det
skört? Säg mig visst ger sol en
liten famn i taget

som jag har dig. Du. Som brister
om jag lyfter kragen. Trär den
av mig, lämnar scenen. Vem blir
du då?

Hans mening som ett töckens
skator flaxande i tallskog

Saven

Är den i sig själv
förändringsbenägen?

Tungans rullande
stavelser


i falsett med andetagen.