Riv av dig livet. Lägg det här. Jag
sa här. Ja just där. Vad påstår
du nu. Stå inte där så puckad och
se på. Se så. Hur svårt kan det va,
Gå? Sa du gå?

Så du lägger fötter på rygg och
drar. För att jag bett dig om en sak?

Om en endaste sak?


Din sneknullade avskrädeshög av
Förmultnat testosteron. Nu jävlar
ska jag berätta sagan om vad
brudar genom alla tider viskat tyst
om.

Släpp loss banden? Knappast. Tror
du jag är helt jävla pantad. Sitta
kvar i en sekund om du inte vore
Fastbunden. Knappast!

Jag ska ta det i sagoform så du
slipper förångas av ångestens
kvarn. Om du nynnar stilla melodin
till boktipset så ska jag lägga orden.
Breda ut den komplicerade texten.



Den om den härbärgerande kjolen
bockandes och nigandes för att du
ska tro att du är stor. Större. Än
vad du egentligen är.

Sagoformen passar mannen. Jag
håller upp din spegel. I den är du
en stark tjusig elefant och jag din
jord. Den dallrar där du trampar
fram.


Tror faan de!