Den f.d. ambassadören och nobelpristagaren saint John Perse börjar en dikt sålunda: "Det är inte så, att en man ej känner sorg. Men stiger han upp i arla gryningen, skall han vid horisonten se nattens sista stjärna..." osv.
Jo , saint Perse, den här mannen känner förvisso sorg. Men han orkar för fan inte gå upp i nån arla gryning och spana efter någon jävla stjärna! Han ligger kvar under täcket bland svettiga lakan och ältar sitt öde om och om igen. Han tycker synd om sig själv - det Är synd om honom själv!
Han vill inte träffa en människa. Och framför allt inte skåda stjärnjävlar som svävar omkring på himmelsfan och småretas.
Älta en sorg, herr ambassadör, gör man noga och omsorgsfullt (obs. vitsen!).

Eder UE.