Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Det värsta jag vet

Det är svårt att hitta sig själv
när man inte vet vad man letar efter.
Bryter löften konstant när jag lovar att inte falla tillbaka,
men ger hela tiden efter.

Jag pushar mig själv rent fysiskt
men aldrig mentalt.
Kan springa Marathon med kroppen,
men jag skulle aldrig låta hjärtat gå där det är halt.

Jag är så rädd för att förlora något
som jag inte ens vet hur det är att äga.
Jag vet att jag borde hoppa utan säkerhetslina ibland,
men det skulle jag inte ens överväga.

Så rädd för att ta risker att jag riskerar att fastna
i tankar som inte tar mig någonstans.
För mig handlar det inte om bekräftelse,
det handlar om självacceptans,
och det värsta jag vet är folk som ser sig själva gå under på distans.




Fri vers av Den som skriver
Läst 385 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2013-02-22 19:23



Bookmark and Share


  Larz Gustafsson VIP
Förtydligande: Och jag syftar inte på någon särskild utan generellt.
Du vet, folk som säger: "Ryck upp dig!" och sådana saker.
2013-02-23

  Larz Gustafsson VIP
Det värsta jag vet är folk som lägger sig i min undergång.
2013-02-22
  > Nästa text
< Föregående

Den som skriver