Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
När stjärnorna inte kan trösta och månen vänt sig bort


Is

Solen löser sina löften
genom att infria
tussilagons
alltför gula trosvisshet

rasande växtlighet
desperat grönska

lyssnar man
tillräckligt nära
hörs
de svaga små knaken av knister

och precis under
-Vet du det?
precis under den tunna skira
sommarhinnan
väntar jorden
mörkt oändligt
på att återvinna
alla de döda

alldeles utanför
atmosfären av skyddande
grönblått skimmer
tystnar
själva viljan till ljud
fryser
det starkaste
till sönderfallande sjok
av
partikel..isar


Fri vers av lenakarin
Läst 425 gånger och applåderad av 17 personer
Publicerad 2013-02-22 21:34



Bookmark and Share

    ej medlem längre
En otroligt mäktig, poetisk och unik text som står ut från mängden. Ingressen är enligt mig en klass för sig, men hela dikten är välkomponerad.
2013-02-25

  Marcus Liljedahl
En enorm kraft i denna oerhört koncentrerade dikt.
Stora kosmiska krafter som har sin motsvarighet i människans fundament.
Kräver flera läsningar, vilket är bra.
2013-02-23

  in effigie VIP
starkt verk...som en urkraft i detta magiskt vackra kretslopp....
2013-02-23

  Haiau
Hörs ljudet av is som sönderfallande under solen.
Vårsol - förändring - återvinner - ett nytt liv !
Vackra bilder ! Tack för de gula tussilagon !

2013-02-23
  > Nästa text
< Föregående

lenakarin