På en enögd gammal älg
ska jag rida genom skogen
bilden av en svart hingst
har blivit för banal

En elak gammal älg
med pälsen raggig, tovig
på sin levnadsutförsbana
ska han tjurigt bära mig

För nu är jag trött på stigar
och leende små sjöar
nu bär det av mot svart moras
och sjuka mörka kärr

På min axel sitter korpen
i bländsvart rovdjursklädnad
och tigande i regnig natt
vi tar oss dit vi vill

Grå ska tröjan vara
och håret flyga fritt
kjolen vävd av linne
en guldlänk runt min vrist

Levande urkraft bär mig
andas rå brunst och dimma
så är jag då offerprästinna
för en längesen utdöd myt

Era tivolin ska rosta sönder
i golfbanan sparkar min älg
mitt mörker har rötter i jorden
men jag är sist av mitt slag

Nu skriker korpen i natten
hans vinge nuddar min kind
älgen drivs av sitt raseri
jag har tämjt den men själv är jag fri!