Min kamrat och jag
satt, som vi brukar, en dag
och språka' om dagar som flytt,
om gammalt och nytt.

Helt plötsligt ställde min vän en fråga,
om jag någonsin känt avundens bouquet.
Jag borde väl minnas en sådan plåga.
- Nää, jag tror faktiskt inte de'.

Visst finns det de, som det lyckats för,
och som gjort, som man säger, succé,
och som jag känt, men känt avund inför?
-  Nää, jag tror faktiskt inte de'.

Har du inte någon gång blivit trampad på
av en, som sträckt sig upp för att nå en trofé?
Jag försöker att minnas, men svarar ändå:
- Nää, jag tror faktiskt inte de'.

Jag tycker, det gått ganska bra för mej,
och  jag frågar:  - Om ett ärligt svar får jag be:
- Är det en streber, du nu ser rakt framför dej?
- Nää, jag tror faktiskt inte de'.