Man åldras när år läggs till år,
om än krafter och livslust finns kvar.
I kropp och själ bildas svårläkta sår.
Förgängelsens verkan är helt uppenbar.

Nära och kära, kollegor och vänner
lämnar livets skilda alternativ.
En del tidigt - och vemod man känner.
Andra får långa, berikande liv.

Kanske, till sist, blir man ensam kvar,
utan någon att utbyta tankarna med.
Och egna minnen från svunna dar,
kan blekna och helt släckas ned.

Ty sådant har livet för alla sett ut,
sedan tusentals år tillbaka.
Först när man själv nalkas livets slut,
stunder av vemod man måste bejaka.