Vid havets strand jag sitter tyst
jag lyssnar till dess toner
vad vågen viskar mig till tröst
när nattens vemod dröjer

Och vågen manar mig att se
hur vackert havet skummar
hur ytan tvingas bli till våg
när vindens styrka råder

Se färgerna som havet ger
när solens strålar flödar
och tänder liv i vågens kam
när den i skum sig bryter

Längst bort vid horisontens rand
den mörka blåa färgen
sen följer grönt i skön nyans
och invid stranden sandgult

Och över havet himlens valv
där vackra moln ses sväva
ibland man ser en grå ridå
när molnen fäller tårar

Så spelar havet sin musik
än mjukt, än mera våldsamt
den ljuder skönt i dur och moll
den sjunger i var vågkam

I aftonsolens varma ljus
när havet ligger stilla
som pärlemor är ytan då
just innan solen somnat

Men nattens hav är mörkt och svart
blott evigt brus kan höras
med ömhet viskar vågen då
snart vaknar solen åter