Vi går i skogen för att skydda oss mot vinden, som blåser kulingstark.
I början av mars är det ganska kyligt, så vi är glada för den fattigmans skinnpäls vi så enkelt kan kränga på oss där nere på marken bland stammarna, där det är tämligen lugnt.
Men däruppe i skyn vrålar trädkronorna nästan i sin kamp med luftens rörelser.
"Det är tur vi valde den här vägen för promenaden idag", säger jag. "Annars hade vi nog frusit".

"Inte tur", svarar min hustru. "Vi är smarta, kloka och erfarna. Man måste anpassa sig".
"Dumheter lämnar vi över till andra att göra. Men vi bjuder gärna på goda råd, om det är någon som frågar. Det har sina fördelar att inte vara alltför ung".